מתיסיהו

Foto av Eric Magnuson

Av någon anledning har jag inte tidigare brytt mig om att lyssna igenom Matisyahus senaste album Light. Det kanske jag inte borde ha gjort heller. Blev riktigt besviken på hälften av låtarna, då de känns som radioskvalande mainstreammusik. Älskar hans album Youth där det verkligen känns som han hedrar sina judiska rötter, medan Light är en skiva som bara följer med dagens musikström. Visst, han sjunger om sin ljudiska tro, men det känns inte som att det finns något djup bakom orden. Utöver det känns det ibland som att Matisyahus röst har fixats till på mekanisk väg och därmed är hans härligt smårispigaröst borta.

Jag vill ha tillbaka den underbara Brooklyn bound Matisyahu som faktiskt har ett meddelande i sina sångtexter. Och det är nu!

Om jag säger Times New Roman, är det nog många som ryser till och förknippar det med uppsatsskrivning. Jag fick i alla fall den känslan förut, men nu måste jag säga att på något underligt sätt tycker jag om Times New Roman. Inte Times eller Times Roman, utan Times New Roman - det är faktiskt en viss skillnad.

Jag håller på att skissa upp flertalet typsnitt (vilket går i snigelfart pga av värken i handlederna) och hittills är Times New Roman det snyggaste typsnittet. Allt är bara så perfekt format. Fast det kanske är jag som har sett typsnittet för mycket... Eller har jag rätt? Jag tror det. Jag hoppas det. :)

Just nu känns det som att mina handleder brinner. Är grymt less på att jämt ha ont i kroppen och ingen hjälp tycks finnas. Vet inte hur många gånger jag har varit hos läkare, sjukgymnaster och kiropraktiker. Och alla säger olika: "stretcha ofta", "var försiktig med stretching", "rör på dig mer" "var försiktig med för mycket rörelse", "din ryggrad ser bra ut", "din ryggrad är sned och lederna mellan dina ländkotor stretchas inte när du böjer dig" och så vidare...

Finns det ingen läkare som faktiskt vet vad det är för något fel med mina leder? Eller några underpiller som tar bort det onda? Det vore underbart att få bort värken - om det så bara var för en dag.

Men, men. Jag får tänka positivt. Just nu är det den bästa medicinen. Det är fint väder ute, jag har haft en jättebra helg i London och snart kommer mamma, pappa och lillebror på besök. Och sen åker jag till Stockholm för fyra veckors praktik på Bror Rudi. Hoppas och tror att det kommer att bli jättebra. Och sen är det typ sommar... :)

If I had a repeat button, I'd press it over and over again.

I dag bär det iväg till London! Det ska bli jättekul att få träffa Kirsten igen och samtidigt upptäcka en stad som jag aldrig tidigare har varit i. Dessutom kommer jag spendera helgen med att äta jamaicansk mat. Jippi! Kirsten kommer att vara så less på mig. :)

Det som dock känns jobbigt är resan dit med myror i benen och allt vad det innebär samt det kommande Fx i nuvarande kurs. Hoppas verkligen att det onda i mina handleder går över snart, så jag kan skissa de där bokstäverna som jag inte förstår varför vi måste skissa.

Näpp, nu ska jag gå igenom min packning en sista gång och se om jag kan ta bort något onödigt. London, here I come!

Jag har varit på skolan i dag i hopp om att kunna komma igång med min bok, men icke. Jag lyckades skriva ungefär tio meningar innan det tog stopp. Det känns inte alls speciellt kul att skriva om typografins historia och kurslitteraturen gör det inte roligare. Jag hoppas verkligen att det går bättre i morgon, för i dag hade jag varken fantasi, ork eller inspiration.

Jag gjorde i alla fall klart den första övningen där orden splittring, ökning och kompression skulle visualiseras. Resultatet blev, i min mening, helt okej.

Posten kom just och jag var bara tvungen att skriva.

Jag fick nämligen ett flygblad från ett främlingsfientligt parti. Jag tänker inte nämna namn, då detta parti anser att all publicitet är bra publicitet. På framsidan har de skrivit ett meddelande som väcker en undran: Bli politiker! - Du kan göra skillnad, inga förkunskaper krävs.

Vadå, "inga förkunskaper krävs"?! Det låter ju som att ICA söker ny kassapersonal och inte att ett förhållandevis stort parti (tragiskt nog) söker nya politiker. Nej, detta fullkomligt skriker amatör samtidigt som det väcker en stark oro inom mig. Om nu hela Svenska folket får detta flygblad, kommer partiet att bli större, då många individer tycker att politik är lika med makt. Och om de kan få makt, ja, då är det bara att hoppa på tåget.

Nej, huvva*! Flygbladet blev snabbt till confetti som fick singla ner i soptunnan. Det är helsjukt att detta och liknander partier får hålla på som de gör. Jag är inte insatt i politik, men jag vet i alla fall vad jag INTE ska rösta på i kommande val. Jag hoppas att du också vet vad du INTE ska rösta på, för visst ska du rösta?..

*För er som inte är från Umeå: huvva = usch.

Jag sitter här med rödsprängda ögon och tårarna bara sprutar. Varför? Jo, de visade just ett reportage om New York på TV. Just nu skulle jag kunna sätta mig på första bästa plan till New York - mitt hem, mitt hjärta, mitt liv. De är få som förstår hur mycket jag faktiskt känner för New York och det är svårt att förklara. New York är som min hemstad och ibland får jag riktigt hemsk hemlängtan. Jag började mitt vuxna liv i New York och dagens jag är tack vare denna stad. Självförtroendet åker i topp och jag mår helt underbart när jag besöker denna oslagbara plats. Jag vet att jag kommer att flytta dit en vacker dag; kanske inte för resten av mitt liv, men i alla fall ett år eller två.

Utöver dagdrömmandet om New York, har jag skissat bokstäver i dag, vilket är extreeemt roligt. Eller inte. Fick aldrig bokstäverna att se bra ut och vinkeln på pennan var aldrig korrekt. Det enda jag fick var grymt ont i handen. Skisserna åkte rätt ner i soptunnan efter lektionen och det kändes riktigt skönt.

Det enda positiva med denna dag är att jag fick god choklad av mina snälla kompisar och att jag orkade baka ett gott havrebröd. Ska dock lägga upp receptet senare, för nu ska jag kolla på bilder från min tid i New York och gråta lite till...