Jag sitter här med rödsprängda ögon och tårarna bara sprutar. Varför? Jo, de visade just ett reportage om New York på TV. Just nu skulle jag kunna sätta mig på första bästa plan till New York - mitt hem, mitt hjärta, mitt liv. De är få som förstår hur mycket jag faktiskt känner för New York och det är svårt att förklara. New York är som min hemstad och ibland får jag riktigt hemsk hemlängtan. Jag började mitt vuxna liv i New York och dagens jag är tack vare denna stad. Självförtroendet åker i topp och jag mår helt underbart när jag besöker denna oslagbara plats. Jag vet att jag kommer att flytta dit en vacker dag; kanske inte för resten av mitt liv, men i alla fall ett år eller två.

Utöver dagdrömmandet om New York, har jag skissat bokstäver i dag, vilket är extreeemt roligt. Eller inte. Fick aldrig bokstäverna att se bra ut och vinkeln på pennan var aldrig korrekt. Det enda jag fick var grymt ont i handen. Skisserna åkte rätt ner i soptunnan efter lektionen och det kändes riktigt skönt.

Det enda positiva med denna dag är att jag fick god choklad av mina snälla kompisar och att jag orkade baka ett gott havrebröd. Ska dock lägga upp receptet senare, för nu ska jag kolla på bilder från min tid i New York och gråta lite till...